Alla erfarenheter är viktiga när vi skriver historien
Den pågående pandemin är inte över. Den fortsätter påverka människors liv på olika sätt. Hur ser din vardag ut nu?
I våras började Stockholms Kvinnohistoriska och Stadsmuseet i Stockholm samla in stockholmarnas tankar om och erfarenhet av spridningen av covid-19 och dess effekter på samhället. Vi har fått in över 230 svar, majoriteten är från kvinnor.
Svaren rymmer berättelser om olika förutsättningar, kön och jämställdhet, zoom-möten, hyllningar till vårdpersonalen, nya hygienrutiner, ovisshet, ökad nyhetskonsumtion, förändrade och oförändrade livsvillkor. Det är viktigt för oss att så många erfarenheter och perspektiv som möjligt syns i historieskrivningen och bevaras för framtida generationer och forskning.
Var med och bidra med din berättelse
Har din arbetssituation påverkats? Hur har du det som jobbar inom vården, du som behöver jobba hemifrån eller du som har förlorat ditt jobb? Träffar du din familj? Bor du ensam eller tillsammans med andra? Har du fått nya tankar kring jämställdhet? Känner du dig trygg? Saknar du någon? Har du tankar kring samhällsläget nu, och hur tror du att det kommer bli framöver? Vi behöver din hjälp så att fler röster och perspektiv går till historien och att hela Stockholm hörs när vi berättar om covid-19 i framtiden.
Svara själv på vårt frågeformulär, eller hjälp oss genom att tipsa andra. Du kan svara på svenska här: https://stadsmuseet.survey.fm/corona och på engelska här: https://stadsmuseet.survey.fm/coronamemories. Här kan du läsa mer om vår samtidsdokumentation: https://www.kvinnohistoriska.se/stockholmundercovid19.
Din berättelse är viktig, och kan bli historisk.
Några av svaren som kommit in:
“Jag är kvinna och bor ihop med en man. Jag upplever det som att han anser att det finns en generell överenskommelse att det ska has mer samlag för att båda är hemma. Det ger mig en olustig känsla.”
Kvinna, född 1989
“Jag tänker att kvinnor i alla tider är de som tagit ansvar för vårdandet. Detta blir väl enormt tydligt nu, det sker både offentligt och privat. Kvinnor står längst fram i kampen mot Corona, och även längst bak och stoppar om gamla släktingen, snyter barnen och agerar stötdämpare för frustrationen som ökar.”
Josefine, född 1986, Värmdö
“Jag är oroad för att kvinnor och barn far illa om de inte kan lämna hemmet. Vem ska de prata med?”'
Naemi, född 1978
“Möjligen att kvinnor är överrepresenterade i vårdyrken och således utsätts för smittorisk i högre grad. Annars tycks ju viruset diskriminera mest åt andra hållet.”
Man, född 1972, Södermalm
“I början följde jag minsta lilla uppdatering via appen Omni. Detta var dock inte hållbart då jag är en rätt orolig själ och jag blev väldigt stressad av att ha konstant uppdaterade dödssiffror t.ex.. Mina vänner sa åt mig att stänga av notiser och bara se en sammanfattning av läget varje dag vilket gjorde mig lugnare.”
Hanna, född 1994, Skärholmen