Skolmaterial
Föremål i 100 år genom 10 saker
Studiematerialet nedan ger en historisk inblick i elva föremål och vi föreslår att ni väljer de tio som passar er bäst. Det syftar till att fungera som underlag för lektioner och uppgifter i kvinnohistoria som förslagsvis hålls som en inledning till projektet och utställningen 100 år genom 10 saker. Samtliga texter hämtar sin fakta från den populärvetenskapliga boken Kvinnosaker, skriven av historikern Karin Carlsson och utgiven av Bonnier Fakta i samarbete med Stockholms Kvinnohistoriska.
Boken Kvinnosaker innehåller en längre fördjupning om de tio föremålen – och 40 saker till! Den finns att köpa i bokhandeln eller på vår webb.
Föremålen är:
Cykeln
Träningsskon
Plakatet
Engångsbindan
Pengar
Lagboken
Pennan
Konservburken
Pessaret
Puderdosan
Bussen
(Ja, det är 11 föremål! Kanske är det någon sak som ni har svårt att få fatt på.)
Det är kul att samla in alla saker och ställa ut dem fysiskt, men för att göra det ännu lättare har vi också tagit fram affischer där föremålen visas.
CYKELN - KÄNSLAN AV OBEROENDE OCH SJÄLVFÖRTROENDE
Får du en känsla av frihet när du cyklar? I Sverige introducerades cykeln på slutet av 1800-talet. Då var det ovanligt att kvinnor gränslade “stålhästen”. Cykeln betraktades nämligen som mannens föremål. Idag kan det vara svårt att förstå hur provocerande det var att se en kvinna svepa förbi som “hjulryttare”.
Under 1800-talet dominerade tanken att kvinnans främsta uppgift var att ta hand om hem och familj. Det innebar att den privata sfären ansågs vara kvinnans primära plats, medan det offentliga rummet associerades med män. Genom att fara genom staden på en cykel bröt hon mot den normen.
1800-talets läkarkår gav sig också in i debatten om kvinnors cyklande. Vissa menade att den skumpiga färden gav kvinnorna en ofrivillig underlivsmassage som riskerade att göra henne till onanist, en ytterst skrämmande tanke!
Många kvinnor har vittnat om hur cyklandet gav dem en känsla av oberoende och självförtroende – hon blev en självständig individ med blicken riktad utåt mot världen.
Dåtidens cyklande kan ses som en politisk symbolhandling där kvinnan trängde sig in på flera av männens områden: gatan, den fysiska rörelsen och de tekniska innovationerna.
På vissa platser i världen är det fortfarande svårt för kvinnor att ta sig fram på cykel. 2016 förbjöds till exempel iranska kvinnor att cykla på offentliga platser med motiveringen att det motverkar kyskhet och drar manliga blickar till sig. Förbudet har lett till en proteströrelse där iranska kvinnor använder sociala medier för att sprida bilder av hur de cyklar. Runtom i världen är cykeln fortfarande ett föremål i kampen för jämställdhet.
TRÄNINGSSKON - IDROTT PÅ SAMMA VILLKOR
När vi knyter på oss våra sneakers kan vi tänka på amerikanskan Kathrine Switzer. 1967 var hon den första kvinna som sprang Boston Maraton. Trots att det inte fanns någon regel som hindrade kvinnor från att delta, så var det självklart för alla att det var en tävling enbart för män. Men Switzer anmälde sig utan att skriva dit sitt förnamn och kuppade sig in i loppet. När en av de tävlingsansvariga fick reda på att en kvinna deltog blev han rasande och försökte slita henne av banan, men misslyckades! Switzer gick i mål med ett par specialbeställda blå löparskor på fötterna. På den tiden fanns nämligen inte några träningsskor i storlek för kvinnor.
Länge ansågs idrottande vara en sysselsättning för män. Kvinnorna ansågs däremot ha alltför sköra kroppar och 1800-talets läkare varnade för att hård fysisk ansträngning kundeleda till sterilitet, trånga bäcken och mental ohälsa. Från 1930-talet uppstod ett större intresse för folkhälsa och kvinnor uppmuntrades motionera för hälsans skull. Under 1940- och 1950-talets ansågs “husmorsgymnastik” vara ett lämpligt motionerande och under 1980-talet blev det populärt att i färgglada tights och benvärmare ta plats i aerobicssalen. Däremot uppstod en tveksamhet när kvinnor klev in på OS-arenor, fotbollsplaner eller boxningsringar. Kvinnorna med tävlingsinstinkt och svällande muskler utmanade etablerade normer och föreställningar om män och kvinnor som olika och komplementära.
Även om de flesta i dag har vant sig vid sportande kvinnor är det långt kvar tills kvinnor kan utöva idrott på samma villkor som män. Som exempel kan nämnas att svenska kvinnliga professionella fotbollsspelare, så sent som 2016, hade 98,7 procent lägre lön än sina manliga kollegor. Sedan 2021 har dock dagens landslagsspelare samma lön oavsett kön.
PLAKATET - "ROPEN SKALLA, DAGHEM ÅT ALLA"
Rätten till offentligt finansierad barnomsorg har inte alltid varit en självklarhet. Under 1970-talet höjde missnöjda mammor sina plakat mot himlen och skrek sig hesa i den gemensamma kampen mot ett jämställt föräldraliv.
Likt sina rösträttskämpande systrar kring förra sekelskiftet intog 1970-talets feministiska rörelse det offentliga rummet med plakat för att göra sina röster hörda. Målet var att få politiker, allmänhet och journalister att rikta blicken mot för dem viktiga frågor såsom till exempel bristen på förskoleplatser. Om barnen inte kunde lämnas på dagis, som man då kallade det, kunde heller inte kvinnan arbeta. Kampen om utbyggd barnomsorg var därför en mycket viktig fråga i relation till kvinnors ekonomiska självständighet.
I en demokrati har alla rätten att protestera. För dem som vill göra sin röst hörd har plakatet varit – och är fortfarande – ett kraftfullt och betydelsefullt föremål. När demonstranterna under 1970-talet ville rikta fokus mot daghemsfrågan ställde de sig, liksom dagens klimataktivister, strategiskt utanför riksdagen. Men istället för “Skolstrejk för klimatet” stod det “Gör motstånd – gråt inte!” och “Var glad – gå till angrepp!”. Och politikerna lyssnade. I april 1975 infördes lagen om allmän förskola.
ENGÅNGSBINDAN - EN LOGISTISK REVOLUTION
“Mens är normalt” – detta slogs fast i en reklamfilm 2017. I en scen i filmen rinner blodet ner för benen på en kvinna som duschar. I en annan frågar en middagsgäst om någon har en binda att avvara. Därefter illustreras bindans absorptionsförmåga i en kliniskt steril miljö. Men den vätska som hälls över bindan är inte ”fräsch” och blå som den varit i så många tidigare reklamfilmer. Den är blodröd. Att visuellt låta mensblodet ta plats utmanade en rad tabun. Filmen väckte stor uppmärksamhet och blev en del av debatten kring hur mens kan göras till något “normalt”.
Historiskt är engångsbindan ett relativt nytt fenomen. Innan var menstruationen tidskrävande och logistiskt utmanande. Tyg veks till långa band som fästes i kjollinningen. För att öka absorptionsförmågan kunde tyget fyllas med gräs, vadd eller ängsull. En något mer raffinerad variant var den virkade stoppduken. Den blev lätt stel och otymplig. Den skavde mot låren, klibbade i värmen och frös till hårda klumpar under vintern.
Dagens mensskydd är istället omöjliga att upptäcka. Vissa menar att dagens skydd är så effektiva och bekväma att mensen döljs på ett sätt som riskerar att upprätthålla det gamla menstabut. I Sverige har laddningen kring menstruationen avtagit betydligt. Men i vissa länder ser det annorlunda ut. Det finns fortfarande ställen i världen där mens är tabu och där flickor och kvinnor måste stanna hemma från skola och jobb när de har mens.
PENGAR - VÄGEN TILL SJÄLVSTÄNDIGHET
Historiskt sett är det männen i samhället som haft makten i Sverige – och pengarna. Fram till att 1920-års giftermålsbalk trädde i kraft var mannen ansvarig för hushållets ekonomi. Det gav honom även kontroll över hustruns eventuella tillgångar. Många kvinnorna var då beroende av “nålpengar”, en mindre summa som hon fick för att kunna köpa saker till sig själv såsom kläder eller - som ordet “nålpengar” antyder - nål, tyg och tråd. Det vill säga föremål som associerades till kvinnor.
Att ha låg inkomst, eller ingen inkomst alls, medför svåra konsekvenser. Till exempel påverkar det vår pension vilket gör det svårt när vi blir gamla. För den gifta kvinnan innebär det dessutom att hon inte har råd att skilja sig eller riskerar att bli ekonomiskt utsatt om maken dör, blir sjuk eller arbetslös.
I Sverige ska man få lika lön för lika arbete. Ändå är det vanligt att män med samma jobb som kvinnor har högre lön. Samtidigt värderas kvinnligt kodat arbete ofta lägre än manligt kodat arbete. Ett tydligt exempel är när arbete utförs mot betalning i andras hem – ett arbete som ofta utförs av kvinnor. Att städa är smutsigt och tungt. Föreställningen om att detta kan utföras utan utbildning har påverkat yrkets status och lön. Samma sak gäller omsorgsarbetet. Här har istället föreställningar om kvinnors medfödda omsorgsförmåga och bilden av dem som goda och osjälviska utgjort några av förklaringarna till yrkets låga avlöning.
Idag är det inte enbart kungar som är avbildade på sedlar och mynt. Men även om pengar har förlorat sin fysiska genuskodning när de i dag osynligt swishar och blippar sig från en ägare till en annan så väger de olika mycket i mäns och kvinnors händer.
LAGBOK - FYLLD AV BEGRÄNSNINGAR OCH RÄTTIGHETER
Dagens upplaga av Sveriges rikes lag väger strax över tre kilo. På 4632 sidor står det vilka förbud och rättigheter som gäller i samhället. I boken finns diskrimineringslagen som säkrar att alla oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning ska ha samma rättigheter. Men den har inte alltid funnits. Förut gjorde lagen istället skillnad på olika grupper, vilket bland annat har begränsat kvinnors handlingsutrymme. Men samma lag gällde inte för alla kvinnor. Den kunde se olika ut beroende på kvinnans ålder, civilstånd och ibland till och med hur rik eller fattig hon var.
Fram till 1944 stod det även i lagen att personer av samma kön inte fick inleda kärleksrelationer med varandra. Det var betydligt färre kvinnor än män som blev arresterade för detta. Det kan bero på att många ogifta kvinnor bodde tillsammans av praktiska och ekonomiska skäl. På så sätt kunde många kvinnor som levde i en kärleksrelation undgå både misstänksamma blickar och “lagens långa arm”.
I dag får alla medborgare över 18 år rösta i Sverige. Innan år 1919 stod det i lagboken att kvinnor inte fick rösta eller bli riksdagsledamöter. Under många års tid kämpade kvinnor i Sverige för att få bli riktiga medborgare. Rösträtten för kvinnor infördes år 1919 och år 1921 hölls det första valet där kvinnor fick rösta.
PENNAN - MODET ATT GÖRA SIN RÖST HÖRD
Pennan har varit ett viktigt verktyg för att påverka makthavare och allmänheten, men alla har inte haft samma möjlighet att få sina ord spridda eller lyssnade till. Historiskt har i första hand män fyllt tidningarna med innehåll, författat romaner och skrivit riksdagsmotioner. Kvinnors möjlighet att skriva har däremot varit begränsad.
Den brittiska författaren och feministen Virginia Woolf slog år 1929 fast att att så länge kvinnor inte har pengar eller tillgång till ett eget privat rum, så kan de heller inte lyfta pennan. För en trångbodd arbetarkvinna var det oftast omöjligt att fokusera på det skrivna ordet utan att stressas av inkomstbortfall, blötlagd tvätt eller hungriga barn. Möjligheten att göra sin röst hörd handlade alltså till stor del om klass. En rik kvinna kunde med hjälp av kokerskor, barnjungfrur och stora våningar hitta tid och rum för skrivande.
Under tidigt 1900-tal kom “pennskaft” att användas som synonym för kvinnliga journalister. De fick sällan sina artiklar publicerade i de stora tidningarna utan gav ut egna tidskrifter där de skapade debatt med texter om bland annat rösträtten, prostitution och kvinnomisshandel.
Dagens sociala medier innebär nya plattformar för det skrivna ordet där kvinnor inte behöver ta hänsyn till det tolkningsföreträde som historiskt sett tillhört männen. Men många gånger krävs det mod för att fatta pennan. På nätet kan det vara svårare att skydda sig och i icke-demokratiska länder riskerar skribenter att mista livet eller bli fängslade. Det är därför pennan är en viktig symbol för press-, tryck- och yttrandefrihet.
KONSERVBURKEN - EN PRESENT TILL KVINNAN
1940- och 1950-talens husmodersperiod byggde på gamla segdragna ideal där mannen förväntades försörja familjen ekonomiskt. Kvinnan sågs istället som ansvarig för hem, barn och matlagning.
Men alla kvinnor gillade inte det där med att laga mat. För dem blev konservburkens intåg i hemmen en present som befriade henne från timmar vid spisen. Nu kunde hon snabbt trolla fram en god och näringsrik måltid utan att besitta någon egentlig kompetens. Välsmakande fiskbullar eller hummer kunde snabbt placeras på tallriken med några ärtor intill. Eftersom den konserverade maten har lång hållbarhet kunde husmodern även fylla förrådet med dem. På så sätt kunde antalet turer till affären minskas..
Konservburkens historia är dock längre än så. Redan under tidigt 1800-tal använde man konservburkar inom det militära för att snabbt och enkelt kunna mätta soldaterna ute i krig.
När konservindustrin växte under 1900-talet blev innehållet i burkarna mer varierat och sköldpaddssoppan fick sällskap av pilsnerkorv, leverbiff och blodpudding. 1955 slevade svenskarna i sig så mycket som 50 miljoner portioner burksoppa.
PESSARET - ATT KUNNA BESTÄMMA ÖVER SIN KROPP
För de flesta i dagens Sverige är det självklart att kunna ha sex utan att riskera att bli gravid. Till vår hjälp har vi till exempel p-piller, spiral. kondom och pessar. Men så har det inte alltid varit. Det var inte länge sedan som sex för njutnings skull ansågs förkastligt och omoraliskt, i alla fall om vi ser till dåtidens dominerande norm. Men preventivmedel har bokstavligen varit livsviktigt, framför allt för arbetarklassens kvinnor. Stora barnaskaror slet inte enbart ut deras kroppar utan skapade också ekonomiska svårigheter. Aborter var dessutom ofta farliga. När pessaret (en liten gummikalott som förs upp i slidan) började massproduceras i slutet av 1800-talet var det till stor lycka för många kvinnor. Samtidigt blev andra upprörda. Vissa menade att preventivmedel skulle resultera i “moraliskt förfall”. Andra att det skulle födas för få barn.
Preventivmedelsmotståndet var så stort att det 1911 infördes en lag som förbjöd människor från att sprida information om preventivmedel. Men modiga individer som sexualupplysaren Elise Ottesen Jensen (1886-1973) for ändå land och rike runt för att föreläsa och visa kvinnor hur pessaret skulle användas. 1938 upphävdes lagen.
I dag är pessaret ovanligt. De flesta i Sverige använder istället kondom. Globalt har användningen av preventivmedel ökat med 80 procent sedan 1970-talet. Trots detta saknar 225 miljoner kvinnor i världen möjligheten att skydda sig vid sex. Pessaret påminner oss om att vi har en lång väg kvar innan alla kvinnor ges möjligheten att helt bestämma över sina kroppar.
PUDERDOSAN - SJÄLVFÖRVERKLIGANDE ELLER SJÄLVUTPLÅNANDE?
Genom historien har både män och kvinnor sminkat sina ansikten på olika sätt beroende på rådande ideal. I det gamla Egypten användes kol, koppar och bly för att förstärka ögonen. Under 1700-talet sminkades ansiktena kritvita med hjälp av giftigt puder som fick tänderna att svartna. I dag delar influencers med sig av nya sminktrender via Instagram.
Sminket blev mer brett accepterat på 1920-talet. Det var den “moderna kvinnan” som använde puder och läppstift och som sotade sina ögon. För henne signalerade sminket självständighet. Sminkade kvinnor provocerade vissa och tilltalade andra. Vissa tyckte att kvinnor skulle vara naturliga och att smink fick dem att se ut som likadana robotar. Andra menade att det var ett sätt att uttrycka sin identitet och stil, ett argument vi känner igen än i dag.
I både gammal och ny sminkreklam är det vanligt med budskap som handlar om att den egna skönhetsvården är ett sätt att ta hand om sig själv vilket utgör en kontrast till bilden av kvinnan som den som ger andra omsorg. Samtidigt har det i decennier riktats kritik mot sminkföretagen som anklagas för att skapa begränsade skönhetsnormer för att sedan kapitalisera på kvinnors osäkerhet. Det var bland annat det som 1970-talets feministiska Grupp 8-rörelse gav uttryck för när de skanderade “Skit i kosmetik – vi vill snacka politik!”.
BUSSEN - KOLLEKTIV FRIHET OCH SJÄLVSTÄNDIGT RESANDE
Häst och vagn med åtta sittplatser, en så kallad omnibuss, var det som blev startskottet för Stockholms kollektivtrafik år 1835. När elektriciteten blev vanligare från 1870-talet byttes hästkraften ut mot el. Även om det inte fanns någon lag som föreskrev att kvinnor inte fick köra buss så var den allmänna uppfattningen att motorer, bilar och bussar inte var något för kvinnor, därför var det mest manliga förare på vägarna. Gotländska Berta Persson (1893–1961) var ett undantag. På 1920-talet blev hon Sveriges första kvinnliga busschaufför och transporterade åksugna gotlänningar mellan Kappelshamn och Visby i sin Chevrolet. Stockholm fick sin första kvinnliga busschaufför först under 1950-talet men där var responsen från allmänheten inte alltid positiv – vissa tyckte att det var olämpligt med en kvinnlig busschaufför och vägrade åka med när hon körde.
I dag är det fler kvinnor än män som åker buss. Det gör att kollektivtrafiken är viktig för jämställdheten. En kollektivtrafik som ger alla samma möjlighet att ta sig till arbete eller utbildning är en förutsättning för ekonomisk självständighet. Utan bussar blir det svårt för många att ta sig till arbete eller skola, att handla mat eller ta sig till olika fritidsaktiviteter. Det finns också en aspekt som är kopplad till hem- och omsorgsarbete, ett område som kvinnor fortsatt tar större ansvar för än män. Detta arbete underlättas om kommunikationen mellan barnomsorg, matvarubutiker och bostad är snabb och enkel. Resan ska även vara något som alla har råd med och en trygg upplevelse utan risk för trakasserier. Det är i alla fall målet.
Tillbaka till 100 år genom 10 saker
Läs mer om att arrangera utställningen i skolan, och utforska skolmaterial som du kan använda i klassrummet.