Skolmaterial

Maria Slät hade varit sin egen chef hemma på Ormsö, där familjen ägde en bondgård. Ett hembiträde bodde i någon annans hem, som också var ens arbetsplats. Det var säkert svårt att hålla isär arbete och fritid när chefen är ens närmaste granne. På tvätteriet hade hon bestämda arbetstider och uppgifter, och dessutom arbetskamrater.

Arbetet på tvätteriet krävde inte någon utbildning. Eftersom det ansågs vara en kvinnosyssla hade många kvinnor sannolikt tidigare erfarenhet av arbete med tvätt - i lantbrukarsamhällen på Ormsö var det med största säkerhet en uppgift som man skötte själv och inte lämnade bort mot betalning. Nu talade kvinnorna från svenskbygderna i Estland svenska, men arbetsuppgifterna går också att klara av även om man inte kan språket så bra. Det är fortfarande så att människor som flyr krig i första hand erbjuds lågkvalificerade arbeten där lönen är låg och behovet att kunna tala svenska inte är så stort.

I poddavsnittet framgår det att kvinnorna gillade att tjäna egna pengar, även om lönen var låg. En egen försörjning gjorde dem självständiga. Det fanns kvinnor som ogillade arbetsförhållanden på sin arbetsplats. Tvättmedlen var starka och frätande på huden och tvätten var tung att hantera.

All hantering av textilier var traditionellt sett något som framför allt kvinnor arbetade med, i hemmet och senare på arbetsplatsen, som till exempel på Fittja Familjetvätt. Detta var ett arv från bondesamhället som levde vidare i 1900-talets industrisamhälle. Den traditionella föreställningen om att tvätt var ett kvinnogöra förändrades inte förrän på 1960-1970-talet då tvättmaskinen blev vanligare i hemmen och då allt fler gifta kvinnor förvärvsarbetade i samma utsträckning som männen. Det är fortfarande så att kvinnor utför en större del av hushållsarbetet än män gör och det är fortfarande så att människor som flyr krig i första hand erbjuds lågkvalificerade arbeten där lönen är låg.

Exempel på verksamheter som skulle kunna bli överflödiga och tas över av ny teknik (AI) om 30 år: lastbilschaufför, taxichaufför, kassör… Vi har redan ersatt hembiträdet med Foodora- och Mathem-chaufförer.

Av podden framgår det att informationen till stor del är hämtad från primärkällor, det vill säga äkta fotografier, föremål och vittnesmål från de som arbetade som tvätterskor i början och mitten av 1900-talet. På Hagalunds tvätterimuseum använder de autentiska verktyg, men de utför också en gestaltning av den tvätteriverksamhet som en gång i tiden ägde rum. De som en gång i tiden dagligen använde verktygen finns inte mer och kan inte själva berätta om sitt arbete, även om händelserna är relativt nära oss i tid. Därför är vi idag beroende av sekundärkällor - människor som har tagit del av dåtidens vittnesmål. Dessa personer förmedlar sina historiska kunskaper utifrån sina egna perspektiv. Deras tolkning, urval och perspektiv på vad de tycker är viktigt att lyfta fram och betona utgör historieförmedlingens tendens.