Kvinnans Plats
FRÅN ESTLAND TILL FITTJA — EN BERÄTTELSE OM TVÄTTERSKORNAS HISTORIA
Tvätteriets historia handlar inte bara om maskiner och uppfinningar – den handlar framförallt om människor. I det här avsnittet får vi syn på hur den mest vardagliga handlingen, att tvätta, kan bära på stora berättelser om Stockholms arbetslivshistoria.
Vid Albysjön i Fittja i södra Stockholm samsas ett falurött hus från 1800-talet med tunnelbanetåg och höghus. Här ligger Hagalunds Tvätterimuseum – ett tidigare tvätteri, som nu drivs av Vårby-Fittjas hembygdsförening. Det lilla huset rymmer med än vad du först kan tro. Platsen blir startpunkt för berättelsen om tvätterskan Maria Släts flykt undan andra världskriget, om längtan efter frihet och om Stockholms arbetslivshistoria.
"Okänd Lillpiga", Anna Brosten och Elin Johansson vid Brostens som tvättar. Foto: Per Gustav Granath / Länsmuseet Gävleborg.
Att tvätta för frihet
För många kvinnor var tvätterierna en väg in till arbete och inkomst. Dels för kvinnorna som jobbade på tvätterierna men också för dom kvinnor som arbetare på strykinrättningar, eller arbetade med att stryka tvätt som levererades och hämtades till hemmet av ett tvätteri i närheten.
Kvinnor tar hand om tvätt på en tvättinrättning. Foto: Karl Hernried Heinz / Nordiska museet.
en möjlighet att försörja sig
Tvätterskorna var arbetarkvinnor – arbetet kunde göras utan utbildning och man tvättade åt dom som hade det bättre ställt. Att jobba som tvätterska var också ett sätt att bli självförsörjande. Jämfört med livet som piga fanns en annan frihet. Till skillnad från många pigor hade tvätterskor egen bostad och hade därför ingen som bestämde över ens liv utanför jobbet. Samtidigt var arbetet slitigt och tungt med en låg lön.
Tvätterskorna organiserar sig genom facket
På tvätterierna fanns också en möjlighet att organisera sig. Fackföreningarna spelade stor roll för tvätterskornas historia. Facket gav en känsla av att man var del av något större, man kunde både klaga och påverka sin situation. Genom fackets hjälp kunde tvätterskorna till exempel få arbetshandskar och utreda vilka medel man använde som var farliga.
TVÄTTERSKORNA PÅ FITTJA FAMILJETVÄTT
I trakterna runt Albysjön fanns många tvätterier under början av 1900-talet. Ett av dom var industritvätten Fittja Familjetvätt. Här arbetade ett trettiotal personer, majoriteten kvinnor, med att tvätta Stockholmarnas kläder. Uppgifterna var till stor del uppdelade, där dom manliga anställda körde lastbil och manövrerade maskiner, medan kvinnorna skötte det övriga arbetet med tvätten.
Spår från familjetvätten bevaras på lokalt museum
Kanske skulle vi i dag inte ha vetat om dess historia om det inte vore för Olle Magnusson, numera grundare av Hagalunds tvätterimuseum. Några år efter tvätteriets nedläggning 1966, cyklade Olle förbi tvätteriet tillsammans med en kompis. Dom tog sig in i det uppbrutna huset och gjorde ett par värdefulla fynd bland all bråte – fynd som senare ledde till grundandet av Hagalunds Tvätterimuseum.
ta del av tvätterskornas röst
Så småningom brann det nedlagda Fittja Familjetvätt ner, men Olles intresse för tvätterier fortsatte. Han intervjuade kvinnor som varit anställda på tvätteriet, där många flytt kriget till Sverige från Estland. Fram växte starka berättelser – däribland den om den estländska kvinnan Maria Slät.
Den kvinnliga arbetsstyrkan vid Fittja Familjetvätt, Alby, vid mitten av 1940-talet.
Tvättmästare Ragnar Lindström och sonen Rolf vid separatortvättmaskinerna år 1949 på Fittja Familjetvätt.
“Det är alla vi små människor som bygger samhällena.”
– Författaren Gunilla Lundgren citerar en tvätterska som kallade sig "uppkäftig tvättkärring"
Från en bondgård i Estland till ett tvätteri i Fittja
En av de estländska kvinnorna som jobbade på tvätteriet i Fittja var Maria Slät.
Slät och hennes familj hade bott på den svenskspråkiga ön Ormsö i Estland i flera generationer, men tvingades fly landet under andra världskriget. Maria reste med två av sina söner över havet, och lämnade bondgården på den estländska landsbygden för ett liv i Sverige. Hon var bara en av många Estlandssvenskar som kom hit – under 1940 fram till 1944 flydde och evakuerades över 8000 Estlandssvenskar till Sverige.
Ankomsten till sverige
När Maria Slät och hennes söner kom till Sverige år 1944 hade hon bara med sig en fullpackad brudkista och en handsymaskin. Till en början bodde och arbetade hon på Ånga gård som hembiträde, men slutar efter tre år då hon inte trivs med den hierarkiska miljön och bristen på självständighet.
Från hembiträde till tvätterska
Maria Släts gamla grannar från Ormsö tipsar henne om att tvätteriet i Fittja söker personal, och att flera Estlandssvenskar redan jobbar där. Maria börjar på Fittja Familjetvätt och blir kvar där resten av sitt yrkesliv. Hon trivs och hennes jobb är framför allt att stryka kläder. I området runt Albysjön finns vid tiden flera tvätterier och en liten estlandssvensk koloni bildas.
Maria Slät vid strykbordet på Fittja Familjetvätt.
Maria Släts handdrivna symaskin som skänkts till Hagalunds Tvätterimuseum av Marias son Algot.
“Jag började på tvätten på 1930-talet när jag var 16 år. Det fanns inga andra arbeten i trakten (...). Vi hade fina kunder med stora hem i Stockholm. Det var noga att para ihop under- och överlakan och knyta band runt, och näsdukarna lades i små paket med små rosetter.”
– Iris Pettersson, jobbade på Fittja Familjetvätt fram till november 1966
Tvättstugan frigör tid för kvinnor
Många av tvätterierna i Stockholm köps så småningom upp av större företag och försvinner senare nästan helt med intågandet av de elektriska tvättmaskinerna och tvättstugorna. Även dom som inte har råd med en egen tvättmaskin kan plötsligt sköta tvätten själva.
Tvättstugan: En symbol för det rationella hemarbetet
När folkhemsprojektet startade på 1930-talet blev tvättstugan ett verktyg för att modernisera och förbättra hemmens standard. Tvättstugan skulle ge kvinnan mer tid till annat och blev en symbol för det rationella hemarbetet.
En av dom första gemensamma tvättstugorna i modern tappning byggdes i Stockholm redan på 1920-talet, och under 1950-talet började tvättmaskiner användas i hemmen. På 1970-talet hade nästan alla flerfamiljshus tillgång till en gemensam tvättstuga.
Nockebyhov, Uppland. Kvinna i tvättstuga lägger tvätt i toppmatad tvättmaskin. Foto: Karl Heinz Hernried / Nordiska museet.
Tvättomat, 13 juli 1965. Foto: Örebro Kuriren / Örebro läns museum .
Hej lärare!
Jobba vidare med avsnittets teman i klassrummet
Om Vårby-Fittja hembygdsförening och Hagalunds tvätterimuseum
Vårby-Fittja Hembygdsförening är en del av Stockholms läns hembygdsförbund, som är en paraplyorganisation för länets hembygdsrörelse. Länets 120 medlemsföreningar erbjuder tillsammans hundratals arrangemang och utställningar varje år. Läs mer om Vårby-Fittja Hembygdsförening här.
Hagalunds Tvätterimuseum öppnade 1994 och drivs av Vårby-Fittja hembygdsförening. Museet är Sveriges första tvätterimuseum och ligger vid Albysjön i Vårby, Huddinge, i södra Stockholm. På platsen bedrevs tvätteri av torparfamiljen Johansson under början av 1900-talet. Läs mer om museet här.
Vill du veta mer?
Böcker & Artiklar:
Från isvak till robofold: Kvinnor, arbete och tvätt under 100 år av Gunilla Lundgren
Om tvättmaskinen, Tekniska Museet
Tvättstugan: En svensk historia av Kristina Lund
Platser:
PODDAR:
Husmorsskolan från 1950, Sveriges Radio
FILM & VIDEOKLIPP:
Kvinnohistorisk visning av: Hagalunds tvätterimuseum med Linnea Wikblad
Reklamfilm för Husqvarnas tvättmaskin från 1965
The magic washing machine (TED talk), Hans Rosling
Om avsnittet
I avsnittet hör du Stockholms Kvinnohistoriskas museichef Anna Tascha Larsson intervjua föreståndaren för Hagalunds tvätterimuseum, Olle Magnusson, museitvätterskan Elin Magnusson, tvätterskan Maria Släts son Algot Slät, samt författaren Gunilla Lundgren. Producent är Antonio de la Cruz.
Den här berättelsen är framtagen i samarbete med Hagalunds Tvätterimuseum, Sveriges hembygdsförbund och Stockholms läns hembygdsförbund. Producerad av Soundtelling.
Fler poddavsnitt
Kvinnans Plats är historiska berättelser där inbjudna historiker och forskare berättar om kvinnors vanliga och ovanliga livsöden – knutna till platser. Vi har ännu fler berättelser att upptäcka.