#metoo – vad gör det om 100 år?
I Sverige spreds #metoo i över 70 olika branschupprop med tillhörande vittnesmål, från skådespelarnas #tystnadtagning till byggbranschens #sistaspikenikistan. I nuläget har minst fyra museer påbörjat insamling av #metoo-upprop och flera forskningsprojekt samlar in data. Naturligtvis måste uppropen dokumenteras och sparas för framtiden men hur ska det gå till? Ett samtal om metod, teknik, etik och hur vi kan säkerställa att den som om hundra år är nyfiken på vad som hände hösten 2017 faktiskt får hela bilden.
Medverkande:
Eva-Sofi Ernstell är chef på Dansmuseet sedan två år tillbaka med en lång erfarenhet av att systematisera och ordna upp samlingar på museer. Hon har arbetat på museer i över 30 år, bland annat som chef på Armémuseum, chef för samlingar och forskning på Livrustkammaren och som pedagog på Stockholms Stadsmuseum. Dansmuseet har nyligen tagit emot 100 vittnesmål från #tystdansa.
Karin Hansson är docent i data- och systemvetenskap och leder det tvärdisciplinära forskningsprojektet #metoo-aktivism i Sverige: Utveckling, konsekvenser, strategier, vid Stockholms universitet.
Åsa Kalmér är regissör, skådespelare och scenograf och har regisserat över 70 produktioner för teater, film, tv och radioteater. Hon är initiativtagare till uppropet #metoobackstage som samlar över 1 800 kvinnor som arbetar bakom scenen och bakom kameran inom svensk scenkonst och film. Uppropet och de tillhörande vittnesmålen har samlats in av Scenkonstmuseet.
Samtalet modereras av Lina Thomsgård, medgrundare och chef för Stockholms Kvinnohistoriska. Thomsgård har arbetat med etablering och utveckling av kulturverksamheter i många år, ofta med jämställdhetsfokus. 2017 gav hon ut den kvinnohistoriska antologin “En annan historia” (Volante).
Eva-Sofi Ernstell
Foto: Dansmuseet
Karin Hansson
Foto: Tove Karlsson
Åsa Kalmér
Foto: Karin Alfredsson
Lina Thomsgård
Foto: Sandra Åhman
Detta är en del av den månadslånga invigningen av Stockholms Kvinnohistoriska, 1–31 mars på Hökens Gata 11 i Stockholm (och flera andra ställen). Lokalen är liten och antalet platser mycket begränsat, ingen förbokning. Alla programpunkter är kostnadsfria och dokumenteras för arkiv och tillgänglighet – och är ett sätt för oss att se vad som fungerar och vad som blir bra. Stockholms Kvinnohistoriska ska erbjuda museiverksamhet över hela staden, utan en egen permanent byggnad. Med stöd av Stockholms stad.
Läs mer om lokalen och dess tillgänglighet här.
