Vår Helene blir svenskt kulturråd i Washington
Helene Larsson Pousette har varit nyckelpersonen i vårt arbete med forskning, samling och utveckling – och väldigt mycket mer. Med hennes rika erfarenhet i konst- och museivärlden kombinerat med hennes nyfikenhet, mod och aldrig sviktande fokus på fakta och vetenskaplighet har vi tagit gigantiska kliv framåt tillsammans.
Vi är otroligt stolta att Helene nu blivit Sveriges nya kulturråd i Washington och ska till USA i höst för att fortsätta göra nytta på global nivå i den mest turbulenta av tider. Eftersom Helene har varit med sedan Kvinnohistoriskas begynnelse var vi nyfikna på hur hon sammanfattar den här tiden – och vad hon tar med sig från den.
Helene värvar Sällskapare på Kulturnatten 2019.
Vad har känts viktigast och roligast att jobba med?
Jag har arbetat i museivärlden i nästan 20 år och har genom åren haft en mängd idéer som jag velat genomföra. På Stockholms Kvinnohistoriska har jag kunnat realisera flera av dessa idéer med ett gäng mycket öppna och kompetenta kollegor. Efter att ha arbetat med museiutveckling i Serbien, och med historieskrivning och historiebruk på bland annat Historiska museet, bedömde jag att arkiv och arkivering, metoder för att gräva i och berika museisamlingar samt interdisciplinärt undersökande bör vara i fokus. Jag har älskat hur vi har arbetat; undersökande och kollektivt. Tankar och idéer blir så mycket bättre när det är högt i tak och en kan testa på varandra i en trygg miljö. Vårt höga tempo har dessutom passat mig.
Helene på Sjöhistoriska museet under ett av våra History Labs.
För mig har det varit oerhört spännande att fundera på vad ett innovativt museum utan byggnad kan betyda i dag. Jag har fått tänka till kring hur vår eventuella samling ska se ut och rådfrågat experter från branschen.
Jag har under många år också drömt om att bygga en plattform för samtidsdokumentationer som innehåller både digitala tekniska lösningar för insamling och tillgängliggörande av människors berättelser, men också framtida arkivering och möjligheter att forska på materialet. Nu bygger vi denna plattform och det känns fantastiskt! Även vår publikation Kvinnosaker som vi gör med Ester Bonnier förlag och som lanseras i oktober blir magiskt fin. Den ingår i vårt stora projekt Kvinnans Sak som vi genomför i samarbete med våra medlemmar och andra. Jag känner mig oerhört stolt över detta.
Vilka har varit de största utmaningarna?
I mitt arbete på Stockholms Kvinnohistoriska har det varit viktigt att fokusera på varför det är så svårt att hitta kvinnorna i arkiven och museisamlingar. Vad är det i strukturerna som gör kvinnorna osynliga? Vilka sätt och perspektiv behöver vi använda för att göra informationen tillgänglig? Och hur kan vi inspirera kvinnor och andra historiskt underrepresenterade grupper att arkivera sina liv och erfarenheter i dag? Vi behöver ta ett aktivt ansvar för att arkivera oss själva för att på så sätt kunna förändra historieskrivningen i framtiden. Till min stora glädje kommer vi under 2021 satsa stort på dessa frågor.
Har du några särskilt starka minnen från den här tiden som du vill berätta om?
Vår månadslånga invigning i mars 2019 med ett fantastiskt spretigt och innovativt program. Alla dessa fantastiska möten som uppstod i den lilla lokalen på Hökens gata var så inspirerande – mellan unga och gamla, radikalfeminister och aktivister, forskare och konstnärer. Det var så stort! Och jag är så stolt för det vi gjorde blev en sorts manifestation över att vi menar allvar med att vi vill förändra.
Fest och glam på vår ettårsfest på Under Bron 2020.
Varför är det viktigt med mer fest och glam i museivärlden? Det är något du påmint oss om sedan dag 1.
Förutom att jag tror att museivärlden precis som alla andra branscher behöver input och intryck utifrån, så behöver vi också fest och glam för att fira våra framgångar och för att lära känna varandra.
Vad tror du om vår framtid?
Stockholms Kvinnohistoriska behövs! Vi inspirerar och utmanar andra att ta bristen på kvinnors representation i historieskrivningen på allvar. Detta gäller ju även andra grupper, vilket inte minst är tydligt i USA och i övriga världen just nu. Stockholms Kvinnohistoriska har en stor betydelse för att utveckla metoder och strukturer för ökad representation men även för hur vi ser på museiverksamhet i framtiden. Vi experimenterar och vågar ta plats vilket behövs under dessa utmanande tider.
Vad har du lärt dig hos Stockholms Kvinnohistoriska som du nu tar med dig?
Jag har lärt mig otroligt mycket av mina kollegor. De har kompetenser som programledare, filmare, fotbollsexperter, kommunikatörer, skolpersonal, producenter, sjukvårdsbiträden, författare och innovatörer. Det är denna spretighet som än en gång bevisar för mig att grupper med individer med olika bakgrund och professioner är de bästa. Och roligaste!
Vad vill du fokusera på framöver i din roll som Sveriges nya kulturråd i Washington?
Jag vill ta med mig den energi och superkraft som Stockholms Kvinnohistoriska besitter. De frågor som vi, våra medlemmar och samarbetspartners samlas kring för att förändra världen är en kraftsamling på riktigt.
Naturligtvis kommer jag att koppla mina erfarenheter till ambassadens arbete med demokrati och jämställdhet men också till klimatfrågorna som vi vet påverkar barn och kvinnors liv mycket påtagligt. Jag är mycket intresserad av att arbeta med samtida konst och kultur i relation till de stora utmaningar vi har framför oss.
Helene leder ett samtal med filmaren Kristina Lindström och konstnären Petra Bauer om konstnärer som gräver i arkiv och samlingar. Samtalet skedde under vår invigningsmånad i mars 2019 .
Vi på Kvinnohistoriska får nu en starkt lysande satellit i Washington. Lycka till Helene och tack för allt. Vi ses igen!