Jasmin
Född: 1970 Abort: 1996

”Dagen efter aborten var jag på gatan igen.”

Foto: Emma Larsson

Jag hade en liten flirt med en kille som jag träffade genom några afrikanska vänner. Han var heroinist och jag var alkoholiserad och gick på streetan. Jag bodde i ett kollektiv i Bergsjön och livet var otryggt på alla sätt.

Som prostituerad var jag jättenoga med kondom, också på grund av att sjukdomar som klamydia var vanligt på 1990-talet. Men med honom blev det annorlunda. Vi körde med låtsas-safe, avbrutet samlag, vilket innebar en stor risk såklart. Tyvärr gick jag sedan med den oönskade graviditeten för länge på grund av att mitt tidsperspektiv var så dåligt. Jag var avtrubbad, bortdomnad av alkoholen och sköt upp problemet. Men att barnet inte var möjligt att behålla, det förstod jag. Jag hade redan två barn som bodde hos sin pappa på grund av mitt missbruk. Kunde jag inte ta hand om dem skulle jag inte skaffa fler. Det var en stor sorg att jag inte var i bättre skick, att jag inte kunde ta hand om barnen. När jag till slut tog mig till sjukhuset för att söka hjälp var det i sista minuten för att få ta beslutet själv. Jag var i vecka arton.

“Det sista jag hörde var svaret på min fråga om könet: en flicka. I efterhand frågade jag var hon skulle begravas, men tror inte jag fick något svar på det. Jag vet inte var hon finns.”

De satte i gång värkarna, som jag minns det, med en sorts pinne som svällde upp och skulle öppna mig. Sedan fick jag föda fram det. Jag fick en sängplats och en balja som skulle fånga upp det. Men efter ett tag gick jag till toaletten och där kom både foster och moderkaka ut. Precis innan jag svimmade av blodförlusten hann jag trycka på knappen för att få hjälp. Det sista jag hörde var svaret på min fråga om könet: en flicka. I efterhand frågade jag var hon skulle begravas, men tror inte jag fick något svar på det. Jag vet inte var hon finns.

När jag kom ut från sjukhuset möttes jag av en av de vänner jag bodde med. Jag var skyldig henne ett par hundralappar och hon krävde mig på pengarna där och då. Så dagen efter aborten var jag på gatan igen. Det var kallt av henne, tycker jag. Hon visste ju vad jag hade gått igenom. Jag hade inte så ont men det var jobbigt med blödningarna och det var psykiskt tungt. Jag stängde av, för att inte behöva tänka. Och jag skyddade mig från samlag en tid genom att runka av kunderna.

“Om förutsättningarna hade varit bättre så hade jag valt annorlunda”

Än i dag återkommer tankarna på flickan. Vem hade hon blivit? En söt liten tjej med stora bruna ögon. Det gick tio–tolv år, sedan möttes vi igen, killen och jag. Då berättade jag för honom om aborten. Han tog det rätt bra, fast han tyckte det var tråkigt för han var fortfarande förälskad i mig.

Mina söner är födda 1990 och 1993, båda med akut kejsarsnitt. De hade kunnat få en lillasyster, men det hade inte varit rätt beslut med den ångest och det missbruk jag levde med. Om förutsättningarna hade varit bättre så hade jag valt annorlunda. Men detta var några mycket oklara och turbulenta år i mitt liv.

Jasmin Carlsson står vid ett fönster med gardin och ser in i kameran

Om Jasmin

Jasmin, Göteborg, är försäljare av gatutidningen Faktum där hon också skriver krönikor. Hoppas få arbete inom teater eller musik och sjunger gärna sin egen blues.

Jasmin. Foto: Emma Larsson.

Upptäck fler berättelser