”Vi orkade inte ett barn till.”

Förhållandet hade tagit slut om vi valt en annan väg. Vi gjorde abort för att kunna hålla ihop familjen. Vi orkade inte ett barn till.

Jag valde att göra det hemma. Efter tabletten blödde jag lite, men hade inga smärtor. Sedan gick det en månad och jag vaknade av en extrem värk, mitt i natten. Jag hade så fruktansvärt ont och insåg att jag behövde hjälp. Väl på akuten blev jag lotsad till en säng där jag skulle lägga mig, men det kunde jag inte. Jag vankade fram och tillbaka och kved. Precis som när jag skulle föda vår dotter Ilse. Jag hulkade på toan av smärtan. Till slut fick jag en morfinspruta i magen, men den hjälpte inte. När jag kom in till läkaren konstaterade hon att allt inte hade kommit ut under aborten hemma. Hon var inte helt tydlig, men drog ut det som var kvar och slängde i papperskorgen. Det var bara ett embryo, ändå grät jag jättemycket. Det kändes som att jag hade förlöst ett dött barn.

När jag ser tillbaka på det så känner jag att saker hade kunnat vara så mycket bättre. Jag önskar att det inte hade gått till så som det gjorde.