Porträtt av Susanne Åhs sittandes vid ett bord.

Susanne
Född: 1956 Abort: 1975

”Min mamma fick absolut inte få reda på det.”

Foto: Per Englund

Jag kan inte minnas att jag ens reflekterade över att det precis hade blivit lagligt. Men när jag tänker på det nu så är det ju faktiskt skrämmande. När jag insåg att jag var gravid blev jag livrädd. Skulle jag då också ha känt mig tvingad att göra något olagligt ... ja, då hade jag väl fått panik.

Vi var väldigt nya i vår relation, så det var ett beslut vi tog gemensamt, men i all hast. Jag tror inte att vi diskuterade alternativet att behålla barnet.

Jag genomgick en skrapning på Sociala huset i Göteborg, i vecka åtta. Jag läser i min journalanteckning att det var 22 april och under ”abortmotivering” står det:

”Känner sig för ung för att skaffa barn, har känt barnets far endast 3–4 månader.”

“Det var ingen som pratade med mig om att jag kunde välja på ett annat sätt. Det var ju en skam. Sådant här pratades det inte om. Locket lades på.”

Jag fick ingen abortrådgivning och ingen kuratorsutredning, men de skickade med mig p-piller efteråt. Polynette. Det var ingen som pratade med mig om att jag kunde välja på ett annat sätt. Det var ju en skam. Sådant här pratades det inte om. Locket lades på.

Jag bodde ihop med en kompis då, i Sandarna, och jag tror inte att jag berättade det för henne heller. Min mamma fick absolut inte få reda på det. Vi hade en fin relation och kunde prata om mycket, men hon var väldigt korrekt i många avseenden och ganska religiös. Hon hade definitivt inte tagit emot det väl.

Jag känner inte skuld över aborten, bara lite för att jag dolde det för mamma. Mannen och jag fortsatte vår relation och fick flera barn tillsammans efter det.

Om Susanne

Susanne, Falun, har arbetat som undersköterska på operationsavdelningar i hela sitt yrkesliv och är i dag pensionär. Brinner för släktforskning och Sverigeresor.

Susanne. Foto: Per Englund.

Upptäck fler berättelser