Stina
Född: 1992 Abort: 2015

”Jag duschade var tredje timma och låg på soffan och kollade på Veep.”

Foto: Per Englund

Jag var ledsen över att vara gravid, men inte för att göra en abort utan för att det var ett hinder i mitt 22-åriga liv.

Samma dag som jag kissade på stickan åkte jag till ungdomsmottagningen. Där fick jag göra ytterligare ett graviditetstest och prata med en terapeut. Det var jättebra att de erbjöd det, men inte nödvändigt för mig eftersom jag redan hade bestämt mig och var stabil i mitt beslut. Min kompis Sanna som var med mig fick inte följa med in till terapeuten. De ville försäkra sig om att det inte var någon som påverkade mig. Jag fick även hjälp med att boka tid för att göra aborten. En vecka senare åkte jag och Sanna till Östra sjukhuset.

I väntrummet satt många unga tjejer med sina mammor. Det var en spänd stämning, men jag kände ännu starkare att mitt beslut var rätt. Jag fick träffa underbara barnmorskor och gynekologer. En av dem hade en elev med sig så jag fick göra allt två gånger, men det gjorde mig inget. Jag kände att det blev mer noga gjort på något sätt. Innan jag lämnade sjukhuset tog jag ett piller och fick med mig ett annat hem.

“När allt var klart kände jag lättnad och kunde äntligen bada i mitt badkar igen.”

Aborten var ganska smärtfri i jämförelse med hur andra beskriver det. För mig var det som en stark jävla mensvärk, men jag hade bättre piller än vanligt för att döva smärtan. Det var märkligt när grejer kom ut, och så mycket blod. Jag duschade var tredje timma och låg på soffan och kollade på Veep. Sanna pluggade hemma hos mig den dagen.

Efter några veckor hade jag ett återbesök där de gjorde ultraljud för att se efter att det inte var något kvar. När allt var klart kände jag lättnad och kunde äntligen bada i mitt badkar igen. I efterhand tänkte jag inte så mycket på aborten, för det var annat som hände. Jag fick cellförändringar och höll på med dem under två år. Jag tror nog att jag hanterade min abort lite som jag gjorde med cellförändringarna. Det var ett ingrepp, något som skulle bort. Inte så mycket tankar och känslor involverade. Men ibland slår det mig att jag skulle kunna ha haft ett barn i skolåldern. Då är jag väldigt glad över att jag inte har det.